Idag var det dags att åka och träna för Olof och denna gången följde min goda vän Lena med som sällskap.
Pga olika livsscheman får vi sällan tid att träffas och hon har heller aldrig sett mig rida Vicke så det var minst sagt på tiden.
Det goda djuret skötte sig som han brukar- det var inga sensationer åt något håll utan vi tränade på ungefär som vanligt; visade upp skolor, byten, travökningar och jobbade på att förbättra galoppkvaliten.
Det mesta går ut på att öka bakbenens bärighet, att energin ska gå mer uppåt än framåt- sprången får gärna vara luftigare men Vicke får inte ge sig iväg utan ska just stanna på bakbenen.
Skolorna är svåra eftersom Vicke gärna blir för rak i kroppen och faktiskt inte tar mina hjälper helt korrekt- får han chansen så tar han den och gör sig rak, förböjer halsen eller hittar på annat än att ”bara” flyta in i skolorna rätt.
Här är det ju jag som ryttare som sätts på prov och en del i att förbättra skolorna är som vi har varit inne på tidigare; en ordentlig samling i ingången så att det liksom inte börjar med att rinna iväg utan att jag har kontroll på hur jag ska böja den inte alltid så villiga hästkroppen.
Sedan har ju hästar olika lätt och svårt för allt möjligt; Vickes paradgren är alltså då inte skolorna men det är heller inga katastrofer utan finlir för att verkligen få det bra.
I övrigt fortsätter jag att njuta av vår fina nya hund som jag gosar allt vad jag kan med- hon är sååå söt!
Nu väntar påfyllning av mina ögonfransar sedan är man som ny igen ha ha ha!