Vicke bestämde sig för att avsluta året med den enligt Nina bästa träningen hittills fast medan jag gav honom cred så sa Nina att det är jag som äntligen börjar bli mer ”allmänt noga”.
Hon har tyckt att jag är för slarvig med….tja nästan allt 
och att jag nöjer mig med good enough.
Och när jag ser tillbaka på min acceptans när jag började träna för henne och hur det ser ut idag så är det en väldigt stor skillnad men det kräver också fruktansvärt mycket mer fokus av mig som ryttare.
Jag har beskrivit detta förr; hur Vicke absolut ”gör” allt möjligt helt ok även om man bara ”åker omkring”; han kan tex göra byten trots att han ”ligger fel” ( inte är rak i kroppen), något Nina påtalat att de flesta hästar inte hade gjort alls/ bra medan han gör det lätt. Han kan också piaffera som en Grand prix-häst om man viner med spöt men det tog tidigare en kvart innan han svarade på samma vis för skänklarna.
Samma sak gäller långt enklare saker som avbrott till skritt, galoppfattningar osv- ska det godkännas Ninas way så är det med en helt annan precision än så som jag gjorde när vi träffades.
Nu ska allt detta jobb bara överföras till tävling vilket i sanning är lättare sagt än gjort eftersom de spänningar som uppstår inne på banan tar över väldigt mycket ibland.
Men steg 1 är att det mesta ska fungera på hemmaplan och där har vi kommit många steg på vägen.
Fick dessa roliga foton från Henke i morse!
Han har tydligen spöket Laban med sig på jobbet idag….
Sweet Jesus vad han skämmer bort den där hunden säger jag !