Det är verkligen tacksamt att ha en häst som dagen efter en vilodag går som ett urverk och varken känns stel och ”dragig” eller är full av missriktad överskottsenergi.
Olof hade nog kunnat avsluta passet efter 15 minuter (han rider vanligtvis runt 30-35 minuter efter att jag har värmt upp Vicke i 20 minuter)- allt flöt på så bra som man bara kan önska.
Blev massa superfina piaffsteg men ”givetvis” dog min mobil så fort detta skulle förevigas (finns 6 sekunder på Instagram).
Nu är min plan att verkligen försöka rida klokt framöver så att Vicke hålls så här fantastiskt fräsch som han känns.
Jag har ridit mer försiktigt ända sedan i somras (juli) och inte märkt något negativt med det- tvärtom.
Så det är fokus på mer kvalité och mindre kvantitet och mellan dressyrpassen är det lugna uteritter som gäller.
Så klart kan man inte gardera sig mot skador oavsett men jag ska, som alltid, absolut göra vad jag kan för att få fortsätta att uppleva dessa underbara dressyrpass- vare sig jag eller Olof sitter i sadeln.